dikt till tant berit

tant berit är på väg till ålderdomshemmet sedan hon blivit opererad i benet precis som katten skulle ha behövt
jag rullar henne många kilometer över knaggliga kantstenar i en rullstol
tant berit har ljus varm kappa och vit basker
tant berit ser riktigt bra ut fast hon ska iväg för att dö
jag tror det var släkten som kom fram till det men även tant berit är beredd på det
tant berit har förberett sig och skrivit små lappar
under promenaden berättar tant berit om min faster om hur mycket ideellt arbete faster höll på med så hon inte kunde hjälpa tant berit i den utsträckning hon hade behövt
faster var dock fräsch och glatt tillitsfull och hjälpte som också jag minns det alla med psalmerna
vi närmar oss sjukhuset i klassisk stil
ingen där vi letar vid olika ingångar
jag börjar undra om det är så klokt att dö just nu
ska dom inte i stället ta hand om henne och se hur det går
en dam kommer som är lång och vänligt klädd i vitt
jo hon ska ta hand om tant berit men allt är mycket fullt just nu
jag lägger filten över henne
hon vill att jag ska leta i handväskan som är enda väskan vi har med oss och titta på lapparna där bland annat en lapp till agnes tror jag som måste vara ett barnbarn om hur agnes skall vara klädd när tant berit dör
sedan leder de in mig och sätter ett svart skynke för och sedan dör jag
jag tror berättelsen slutar med att tant berit blir mera som inlagd på ett rum